Så var jag så trött, o la mej, sen kom det över mej som en stor våg.

Så bara grät jag!

Jag tror jag bara skriver här när jag är ledsen o nere!

Dels är jag så trött på tjafs...

så jobbar man många timmar och blir slut.

Så känns det som om jag jobbar jämt och missar ALLT!!

I morgon ska gubben och en del av hans underbara syskon träffas o fixa till på lillebrors tomt.

Det ska ju säljas snart förhoppningsvis om inga tjurskallar trilskas igen!

Så det är dags att klippa lite gräs o kratta och snygga till.

Inget är ju gjort sen i Augusti!

Jag hade sett fram emot att följa med,

att få komma dit igen o få som ett avslut.

Jag har varit dit en gång sen allt hände, och Vi hittade honom.

Jag vill så gärna komma dit o få en Fin bild av stället!

Men nu blir det väl inte så!

Vi vill ju inte åka dit när som helst heller pga av att folk bråkar!

Baskade människor som bara förstör!

Tur att det bara är somliga som gör det!

Efter allt detta ska vi ALDRIG ha med dessa personer att göra mer!

Det ska bli så skönt!

Ett lugn i våra liv! 

För många av oss!

För säger man att man inte har några syskon längre,

då har man sagt det en gång för alla!

OCH Det är deras val!!!

Fine!!!

Måste ju säga att jag är så tacksam att vi flyttat ifrån vårt hus!

Tänk om vi bott kvar!!!

Nä fy jag vill inte ens tänka tanken vilket liv vi hade haft då!

Men samtidigt är jag ledsen för "lillebrors" skull som blev kvar där, ensam!

Han hade ju tankar på att flytta därifrån hade han sagt!

Det blev så trist när vi flyttade! 

Stackare!

Jag hoppas han har det bra nu!

Saknar dej gubbe!!!!

Du fattas oss!!!!

En gammal bild som nån av pojkarna fotat!!

Har du haft en vän du tycker jättemycket om?

En vän du trodde du hade för livet?

Så en dag visar det sej att du har nog inte den vännen kvar....

hon finns inte där längre!

Hon har valt bort dej!

Nu finns det andra som går före!

Är det konstigt att du känner dej besviken och ledsen då?

Nää det är det väl inte! 

Någon som du kännt så många år, arbetat ihop med, umgåtts och haft så mycket roligt ihop med!

Nu vet man inte vad det beror på förstås.

Är det för att hon inte gillar Dej längre?

Är det för att saker som Du inte kan styra över har hänt?

Är det för att folk har pratat skit eller far med lögner?

Ja det är inte lätt att förstå!

Känns iaf jättetråkigt!

I miss you!!

Annars då?

Jo tackar som frågar!

Jobbar o sliter då!

Massa jobb nu..mitt eget och lite extra...

Dumt av mej egentligen, att ta extra..men jag vill ju tjäna extra oxå.

Det är ju dessa storhelger som ger pengar!

Så att jobba natten till långfredagen (extra) hela långfredagen + påskdagarna.....

(Påskdagen extra) det ska väl ge lite extra klirr i kassan hoppas jag!!!!

Så tog jag ett pass ledigt nästa vecka så då får jag tre dagar ledigt inför en jobbhelg igen!

Det känns bra!

Sen händer det andra saker i mitt liv som jag inte kan göra ett "jota" åt!

Jag står utanför o grubblar och ser på,

och Tänker och Funderar hur hur det ska bli!

Det ordnar sej, sägs det!

Visst hoppas jag oxå det..men HUR???

Mitt mantra: kan jag göra något åt saken nu? NEJ

Är det min sak att ändra på det? NEJ

Kan jag göra nåt alls? NEJ

Då har jag tänkt tanken ...låt den nu dra förbi.....

OM o OM igenfår jag tänka så!

Det hjälper faktiskt!

MEN oroar mej gör jag ju alltid!

Nä försöka sova kanske?

Klockan är mycket!

Vid vissa tillfällen känner man att man inte DUGER lika bra som andra!

Vad är det som gör att vissa ligger bättre till än andra?

Är det pga fjäsk?

Är det på grund av personen i sej?

Jag gillar då inte att fjäska...så kanske det är där felet ligger!

För sån är inte jag! Jag är jag...så är det bara!

Sen kan det ju beror på vad/vem som passar bäst oxå!

Men hur vet man det, utan att ta reda på saken?

Det händer saker som man inte kan påverka, men man straffas för det ändå.

Det känns orättvist!

Hur ska man kunna visa vad man går för när man inte får möjligheten?

Jag vill testa..men nej, det finns alltid nån annan som passar bättre.

OK jag förstår!

Eller näää det gör jag inte!

Hur ska det då bli rättvist?

Inte lätt det där!

Men är man proffs så ska man fixa sånt till allas belåtenhet!

RÄTTVISA!!!

Det finns så mycket bortförklaringar!

Fasiken att jag är 55 år redan!!!

Annars så hade jag inte tvekat!

Men men...livet får fortsätta som det är.....ingen vet vad som väntar runt hörnet!

Jag ger inte upp....

Men hur man än vänder sej har man rumpan bak...och nöjd kan man visst aldrig bli!

Det är väl inte meningen!

Vem har sagt att livet ska va lätt???

Kryptiskt? Jooo det är meningen. Jag har iaf skrivit mina tankar.

Det är inte meningen att du ska förstå idag.

Vill inte gå in på det.

Men tack för att du läser!

Att inte träffa sina barnbarn på lång tid tycker jag är jättejobbigt!

Jag vill ha dem nära hela tiden!

Men nu är det ju inte jag som styr över den saken!

Tyvärr!!!!!

Alexis får jag ju träffa varannan vecka, men det är så kort tid varje gång!

Men jag vill träffas mer!!

Märta och Alfred, blir det alldeles för sällan jag får träffa. 

70 mil är en oändligt lång väg!

Varför så långt bort?

Vi ses så där en 4-5 gånger om året, i bästa fall!

Men det är inte många gånger.

Allt för få gånger för en farmor! 

Vill så gärna ha er här! 

Vårt stora bonus barnbarn Jonte träffar vi inte heller speciellt ofta.

Vi är inte hans riktiga farmor o farfar så jag tror inte han känner

att vi är något annat än Jockes mamma o pappa. 

 Nä Varför skulle han det?

Han har ju sin riktiga farmor!

Dessutom har han sin mormor o morfar oxå på nära håll!

Vi är Marie o Arne!

Men för oss är han vår kille!

Ändå!!!

I sommar får ju han ett syskon. 

Vi får ett barnbarn till!!

Jocke o Johanna ska få ett litet underverk!

Åh vad jag längtar!

Äntligen är det deras tur!!!

Så spännande!!!

Som ni förstår så ÄLSKAR jag verkligen mina barnbarn!

Jag skulle kunna göra vad som helst för ER!

  Till ER med kärlek!!!